Kedjor och däckfix

Samt fest. Det är vad som har kantat mitt liv medan jag har varit borta härifrån. Stressigt värre m a o, och det var riktigt skönt att få åka in och tjänstgöra med Vite Riddaren idag, han som har fyllt 60 år i smyg – Grattis!

Vedkapningen fick ett abrubt slut i lördags, när kedjan vred av sig. Sliten kedja, och krokig björk, det var min analys. Så det blev lite lördagsmys, med god mat och gott fikabröd som Maijas mamma och faster hade tillagat. Sen åkte vi till Vaattojärvi och dansade, och den här gången var det min tur att vara chaffis.

Hm, tänkte jag, när jag drog min första Jenkka, och kände hur tyngdlagen ansträngde hjärtat… dags att börja banta? Sen träffade jag några bekanta, från Pajala, och kom på helt andra tankar när jag fick höra det här: “Åååh vad kul att se sig. Jag kände direkt att du var här när jag såg dig, för du ger trygghet och styrka till hela stället på något sätt. Och jag har alltid känt så när jag ser dig.”

Nykter stabilitet, m a o? 😉 Eller, varför inte en lugn “igenkänningsfaktor” i en ny miljö? Nå, han verkade i alla fall ha kul där, han som upptäckte att han var släkt med alla och envar, när han försökte ragga… så är det, gränsen mellan Sverige och Finland har varit lite väl stängd rent släktmässigt?

Ja, och sen söndag, det blev en dag med kedjereparation och åtgärdande av pyspunkor. Så, nu vet jag hur en kedja är uppbyggd, och hur man kan tajta till den lite, samt byta ut skadade stänger med passande bultar som man sågar ett jack i, innan man med knosan plattar till änden som ett lås.

Och Däckfix… det fick vi sätta i mammas bakdäck, samt skottkärra, för där var det pyspunkor. Faktiskt, det var första gången som jag ser hur man skruvar bort en ventil… vilket alltså har hindrat mig från att använda medlet tidigare på min egen skottkärra… men, det var ju inte så svårt – och nu kan jag det också!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *