Isen gått och Ponsse sitter fast

Det har hänt mycket medan jag tog mig en välbehövlig sovmorgon, enligt mitt eget antistressprogram… inför disken.

Vattnet flyter på i en hiskelig fart, med bara några enstaka små isblock här och där. Och hopps att myren den bär… för nu ska smidiga Valmet dit och dra upp den klumpiga Ponsse… min egen tolkning av Markkus andfåddhet, när han traskade efter sonen och brorsan i hytten.

“Har du hört dem svära någongång?” frågade Stora Ensos uppköpare mig för drygt 2 år sedan, när jag hade lite invändningar i sak mot firman Veljekset Rautio. Nej, och det har jag inte än heller. Och inte har jag hört några interna bråk eller höjda röster över huvudtaget.

Sammantaget kan man väl säga att hela bunten är som min pappa? Lugna och ganska tystlåtna, hårt arbetande i det dolda. Dock med den skillnaden att Markku nästan blir “gladare” på rösten när han möter problem som detta idag, ungefär som att han får en utmaning att lösa. Men det kanske kan bero på att de är 4, medan pappa varit ensam?

Ensam är inte stark såna gånger. Inte ens en Ponsse!

http://www.google.se/search?q=ponsse&hl=sv&prmd=imvns&source=lnms&tbm=isch&ei=vRKyT-CeEqfh4QTcta2PCQ&sa=X&oi=mode_link&ct=mode&cd=2&sqi=2&ved=0CBEQ_AUoAQ&biw=1024&bih=620

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *