Den svarta räven

… den följde mig hela kvällen… hm, och den kom så nära att jag nästan fick hålla ett öga på att den inte skulle nafsa mig i nacken… märkligt, på 5 m tittade den mig djupt in i ögonen, och liksom tyckte om att jag pratade åt den – vilket kändes lite obehagltigt… och jag tänkte nästan fråga den att “vem är du”?

Sen följde den tydligen mig till bilen också, och stod där och spejade liksom herren på täppan… hm, och jag funderar. Kan det vara så att den följde pappas skoter som jag lånade? Han brukar nämligen åka och pimpla med den, och det brukar bli kvar lite fiskrens på isen – så räven kanske har lärt sig att motorljudet = mat?

Ja, så är det nog, och genast känns det mindre kusligt… för den kom nog bara fram för att se om den får något att äta i mina spår. Men nu, trots att det börjat skymma, så såg jag hela fyra harar i min Herres hage! Tjocka och fina, och det började nästan att vattnas i munnen…

Få se hur många hål jag måste lappa i morgon då? Tror nästan att jag ska följa pappas råd, och täcka över höbalarna med en rejäl pressening. Attans också, att jag inte tänkte på att fråga räven om den ville följa med mig hem?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *