Räddaren i nöden

Och själv är jag nu så trött in i döden… men har kommit fram till att det inte är hjärtat som smärtar… utan min vänsterarm som höll uppe hela hästen när hon ville ramla omkull igen…

Som jag tidigare sagt, så börjar min hjärna att spela in film när den utsätts för påfrestning, som nu. När den effektiva Sun-Stream överraskande snabbt fick ut traktorn, gick det snabbt. Backa dit, kom från söder, tryck på höbalsgallret just här och ditåt, så lägger jag tre renhudar mot Sagas rumpa. Ett kort stopp… hon klev inte upp…men satt som en hund… kollade att svansen inte var i kläm, sen gav jag klartecken åt pappa att fortsätta, och han pressade djärvt mot NNE, bakbenen fick fäste och det var det… men sen fick jag bli hård och säga “Stå still” åt den vacklande hästen, som stödde halsen i min famn… kanske 700 kg… och jag lyckades hålla en tiondels sekund – som räckte!

Så, det var nog det som knäckte… en muskel, som inte är hjärtat med kärlkramp… som jag ett tag trodde igår kväll och idag… kanske för att pappa fick känningar av det? D v s att jag levde så in i det också… Nå, men nu är både han och Saga pigga som mörtar, medan jag störtar… snart… men inte än… i säng!

Hm, och nu minns jag mer, för precis när Saga reste sig, ringde Markku till mamma, så alla var med. Men han skulle behövas här, min smed!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *