Dagen till ära

Lite mildare, och solsken. Skönt! Även om nordanvinden biter i kinderna.

Räven vandrade förbi i norr, och renen kom från öst. Utan tröst. Den kände doften av hö, men fåren mina ställde sig på kö. “Kom inte hit”, och på hungerdarrande ben vandrade den magra renen bort från fårabenen starka som betong. Märkligt hur djur beter sig. För nu när de inte har lamm, är räven inget hot, men en ren! Just det, renen kan ju äta upp deras hö, men det gör inte räven…

Sen vad gäller vatten, så är det ju hemskt om någon fårägare skulle åka dit för djurpålågeri om de inte har vatten åt fåren. För hur jag än gör, vart jag än placerar det ljumma vattnet, så dricker de inte! Men, de äter inte heller snön hur som helst – nej, de väljer noga! Det ska förståss vara rent, och sen ska man inte trampa där, för de har som ett “skafferi” dit de alla går och mumsar. Just nu ser jag att kanten av förra årets pillhöhög är favorit. Gissar att det ångar mineraler ur den brinnande högen?

Och appropå koppar. Det kan vara direkt skadligt för fåren. Med tanke på att många har kopparledningar också. Så, allt är inte så enkelt som man tror. Inte ens livet för en stackars ren… som inte har så mycket hänglav att tillgå idagens skogsbruk. Gissar att det är mina gamla granar här bak som lockat hit den.

Åhå, och nu flög helikoptern över berget, i väst, söderut.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *