Trött, men det gick bra

Fredagen den 13:e bestod i stort i bilåkande. Först körde jag Luleå tur och retur, sedan Pajala tur och retur, för att även i tjänsten åka åtskilliga mil. Men, efter 23 timmar fick jag äntligen sova, och drog på till 14.00!

Den största skillnaden var att jag gjorde morgonutfodringen när jag skulle gå lägga mig… men i övrigt var det inget ovanligt med den “omtalade” dagen. Allt flöt på som vanligt, och det var mycket folk i farten på Storheden.

Ja, nog är det härligt att man bor här man bor. Råneå och Boden gick an, men Luleå… huh, huh, vilken stress!

Sen funderar jag på det här med försäkringar. Har traktorn helförsäkrad, så egentligen skulle jag kunna lämna in den för repareation och betala självrisken. Men, då är det tranporter och stillestånd som krånglar till det hela…

Hm, och även Manfreds Maskin tyckte att jag kan “lappa och laga” själv när han hörde vad som var skadat. Däremot verkade han tycka riktigt synd om mig eller traktorn, för han utbrast “Men oj, är det frontlastaren som har lossnat”, när jag visade honom fotona på min blogg.

En bra grej det här med bloggen, för där stod jag på andra sidan disken och sade, “Du kan se bilderna om du har Google, för då skriver du bara in Monas blogg”, vilket han gjorde, och sen klickade på mig från Aareavaara.

Det tråkiga i allt, är att Markku inte kan ett ord svenska. Och tydligen märks det tydligt, för varken säljaren eller verkaren pratade mot honom när jag var där. Eller, har det skett en mordenisering i tiden? Förr kunde man nämligen höra t o m av bilsäljare att man var välkomen tillbaka när man hade mannen med sig…

(vilket jag ju i och för sig hade 😉

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *