Herre Gud, hade du tagit livet av dig?

Frågade jag Markku, när han berättat färdigt. Och han bara skrattade…

Ja, ibland har man tur, inte bara otur. Skördaren som de repat i omgångar för flera hundra tusenlappar, var närapå att dra ner hela trailern i ravinen… hm, nysnö på isig vägbana är rena rama såpan, märkte även jag idag. Men för mig var det aldrig nära, som det var för Markku. Trailern började nämligen glida bakåt i en brant uppförsbacke, och drog ner honom 30-40 m mot ruinkanten… baklänges, och pang! Så tog en grov järnbalk tur nog i en sten, kraftigt att balken böjdes… och skördaren gungade fast i kedjorna som på gungbräde, nära att dra omkull hela ekipaget.. men, som med Guds hjälp, turen, eller viktfördelningen, gick att köra ner med armen som motvikt. Huh, tydligen spännande även för Markku, som ändå har 33-års erfarenhet… Och nej, han hade inte “gett upp” även om allt hade vält… men vem vet, det kanske inte hade varit ett eget val heller? Man kan nämligen slå huvudet etc… så tänk på det! Sätt på kedjor före, eller lasta av maskinen och kör upp den, om ni är det minsta tveksam… summerar han själv, när han ligger här i soffan.

Själv har jag med pappa fällt ett par vindfällen, som jag sedan skotat bort. Och när jag beskrev hur traktorn “högg” i uppförsbacken, så sade Markku att den måste ha automatisk diffspärr… hm, inget jag läst i boken. Men det vore ju bra, för det var precis så att jag också blev kvar i backen, som dock inte var så brant att det hade uppstått fara.

Fara, det har vi tänkt till Pajala. Hoppas det blir gott och kul! Men nu måste jag först ut till mina djur. Trevlig förstaadventsafton!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *