Vad har hänt!?!

Nordnytt visade UNGA människor från Pajala i morse… och det var nästan så att man inte kände igen sig! Man är ju van att se gamla gubbar hela tiden, och idag fick jag även höra hur prostataundersökningar går till… “Nu skjuter jag” sade doktorn… 8 gånger… och det gjorde visst inte ont förrän efteråt. Så där hör ni kvinnor – det är inte bara vi som drabbas!

Känner mig inte verbal i hjärnan, och tror att det har med skogsmulle livet att göra. Det liksom hackar sig fram här på datorn när jag försöker skriva kreativt. Fraserna kommer mekaniskt och monotomt. Så det är lika att leka maskin en stund. Ja, varför inte städmaskin? Bombnedslaget är nämligen kvar…

Hm, hm… tänka sig vad jobbigt det måste vara att rensa upp i krigszoner, för att inte tala om katastrofen den 11 september för 10 år sedan. Och min dator har tydligen gått samma öde till mötes, snyft.

Snyft, snyft, alltså dubbelt med skrivtorkan.

Och jag får försöka glädjas åt den “nya bilden” av Pajala!

Men varför vill jag inte säga hej då?

Släpp tangenterna… du försvinner inte, bara för att du försvinner… i text.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *