Vem sitter på pass och skjuter?!

Inte då jag… för även där stod jag 2008. Och i dag stod jag perfekt… en ko med kalv kom rakt på mig från vinden, efter att grannlagets hund skällt igång dem. Blev förvånad över att de inte hörde eller såg mig… och tänkte att kalven är ganska så muskulös och hög, och jag får nog aldrig bättre läge än så här – på 30 m avstånd, och precis intill skoterleden där det blir enkelt att hämta med fyrhjuling…

Siktade, osäkrade och önskade – “ta ett par steg till”… och när den gjort det, så skjöt jag i linjen med manken och frambenen vänster om trädet… pang! och kalven försvann direkt från min syn, medan kon fortsatte västerut. Laddade om, och höll fokus på skottplatsen. Och nej, ingen kalv steg upp, så jag säkrade vapnet och började gå fram. Men vad nu?! Ingen kalv!

Letade runt i närområdet, och sedan snitslade jag platsen, en s k “älg-T-korsning”, för att följa i kons spår. Smög mig fram ca 100 m, och där stod kon och väntade. Hm, hm, den tittar in i skogen norrut… och plötsligt var den ljudlöst borta. Ja, älgen rör sig tyst där det finns mjuk mossa. Men nej, ingen frossa, för allt gick så lungt till. Fortsatte lugnt att leta i remsor fram och tillbaka, typ som vid en ensam skallgång för att kamma av ett område.

Men ingen älgklav, hur jag än letade… och började fundera på att hämta Annas stora lurviga hund till hjälp. Men, då kom Rolles hund springade norrifrån i kons motspår, precis som på beställning! Försökte locka på den, men icket. Den sprang med nosen mot backen till min skottplats, och därifrån vidare till husse 600 m bort. Huh, tänkte jag när jag pratade med honom, det tyder på att jag inte har träffat älgen alls.

M a o, en plump i protokollet…

… men en skön sådan! Tänkte jag sen när jag gjorde en “platsundersökning” från mitt skotthåll. Bilden till vänster visar var älgen stod, och vart jag siktade mitt vapen… som tydligen går “perfekt rakt” när jag står! Men, som blev fel i och med att den touchade trädlinjen… Bilden till höger visar min plats, och att kulan ändrat riktning ca 1 m och kapat en liten tall.

Varför jag inte gick ner på knä? Frågade pappa. Ja, säg det, för då hade jag ju skjutet mer åt vänster som vid sittande ställning… Nå, men det blev ju en lärorik och bra dag ändå!

Och när jag kom hem, fick jag höra att kalven har blivit sedd med kon, medan jag fick vatten i skon… trots att jag tittade att det växer gräs på myren! Traskade ut… och sug – hela benet höll på att sjunka in i den “coola lerdynan”. Suck, suck… men jag har en himla skön smygarryggsäck i Haglöfs tighta, som inte rör sig ur fläcken, och sen hittade jag även tranbär, stora som körsbär! Mmm… slutet gott, allting gott.

Fast jag ringde dock även jaktprofessorn… som bedömde att jag agerat “helt rätt”, och att det är bevisat att den inte är påskjuten. Precis som den senaste björnen… Och vidare berättade han svaret på hundförarens frågor:

Om grannjaktlaget skjuter en fullvuxen älg på sitt område, och den faller på mina marker, så tillfaller älgen dem i och med att jag inte har en vuxen på min licens. Men, om de skjuter en kalv på samma sätt, så tillhör den rent juridiskt mig, och jag får avräkna den från min licens om jag vill. Däremot kan jag säga att de får hämta den, och då avräknar de den från sin egen licens. På samma sätt är det om jag skjuter en kalv, och den går över till dem. Då är den deras, om de inte ger mig tillåtelse att hämta den. Sen är det så, att även om det är där djuret faller som räknas, så får inte jag stå på deras område och skjuta, inte ens en halv meter från gränsen, även om älgen som jag skjuter mot skulle stå på min mark… Ja, och därför är det extra viktigt att rågångarna är väl uppröjda, och att fastighetskartan i GPS stämmer med förrättningskartan… (vilket den inte alltid gör, så kontrollera t e x att meterantalet stämmer mot förrättningskartan)

Eller, lös det smidigt, var flexibel! I mitt fall lönade det ju sig direkt – hunden satte i gång älgarna mot mig, och senare kom den även förbi och hjälpte mig som “tack” för att den fick börja där 😉

8 thoughts on “Vem sitter på pass och skjuter?!”

  1. Det behöver du inte vara orolig över. Pistol och gevär är två skilda vapen och hjärnan hinner ställa om sig.

    Leupold är förvisso ett mekaniskt bra kikarsikte, men är inte bäst när det gäller ljusinsläpp. Då bör du välja Zeiss eller något annat europeiskt kvalitetssikte. Jag skulle rekommendera ett lågförstorande kikarsikte, varför inte ett belyst kikarsikte?

    Batterier är inte krångligt, de räcker i flera år dessutom.

  2. Är lite orolig att jag då kommer att bli sämre på kon och sikte, som vi har på jobbet. Jag vill att det ska sitta i ryggmärgen, även om jag kikat på en Leopold som har himla bra ljusinsläpp. Rödpunktsiktet går väl på batterier, och det blir så krångligt 😉

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *