Lyckad smygarträning!

I morse var jag för trött för att kliva upp, men i eftermiddags gick det perfekt – jag såg 4 älgar!

Började med att vandra längs rågångarna till min egen mark, och först där tog jag fram slutstycket. Sen vandrade jag på, fick ta av mig tröjan, och började med att se färska hund- och älgspår… för att ganska snart höra ett skott från Kaunisvaara hållet. Efter en stund hörde jag även ett skott från Allmännings- eller Kostets hållet, om jag inte var helt fel ute…

Jaha, tänkte jag, att de har kul – och jag tråkigt – men nej, det var riktigt kul att se den fina planteringen på “Önneholms hyggesbränning”! Om än den är ganska så stor… och därmed jobbig att plantera… fick hacka på i 2 veckor om jag inte minns fel.

Nå, det var inte det jag skulle berätta om. Utan faktum att jag trots att jag var svartklädd, kunde smyga på en älgfamilj på 50 m! Plask, plask, gick jag mot vinden på myren, när jag plötsligt såg två gråa ben och en korumpa i den täta ungskogen. Stannade till, och fick se att det även var en kalv och tjur där inne – och de åt svampar!

Efter ett tag kände de nog på sig att de var iakttagna, och lunkade sakta in i skogen, där de försvann efter bara någon sekund… – Om jag hade kunnat skjuta? Nej, inte kalven. Men det gjorde inget, för den var ganska så liten, om än märkbart större än den som sköts igår.

Inte nog med det. När jag gått färdigt mot vinden, så vände jag i en båge med sidvind – och skrämde upp en ko på kort håll – brak, knak och dån dån! Det är rejäla vikter som hoppar upp i rörelse… i mitt älgmecka? De kanske har förstått att jag inte får skjuta dem? Bara deras barn… snyft, snyft.

Men jag är supernöjd med dagen! Har nämligen fått öva på det jag lärt mig. Och det bästa av allt – medan jag traskade tillbaka, så har Markku under tiden värmt utebastun! Precis som i min “drömjaktkoja”, som inte finns… och inte heller den gamla, för mitt i bäverbäcken går gränsen…

Hm. Undrar vad farfar hade tyckt om det? tänkte jag när jag böjde mig ner under de mörka granarna… och kände svaret… “Om jag hade levt, så hade Herr Kulju inte haft en chans med sin kil”… Brrrr, och det blev lite kallt i spökskogen – så vad passar väl bättre än lite löyly?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *