Igår var det kissen, idag Putte

… som ville sova i min armhåla! Hm, och den okända katten var okej, trots att Enigma mot slutet kunde bita till ibland… men att jag som liten blev hundbiten i ansiktet, sitter nog djupare… för jag fick små obehagskänslor när den trötta varghundens gap närmade sig halsen… hm, hm… tänkte jag, och buktalade “nu får du hoppa ner” – och se så ledsen han blev!

Men inte jag, för jag kom mig alltså iväg till en jaktbas trots allt! Och 2 dygn i skogen med bl a Setra och Scaniafolk, känns som en hel vecka… både vad gäller nya kunskaper och mörhet! (klicka på bilderna så öppnas de större längre ner)

Första dagen skickades jag ut på ett hygge precis som i Jägarna 1… med rågången i ryggen… och valde själv ett markpass under en sten… ryggen trygg, tänkte jag, medan jag kammoflerade mig in i stenen… utifall björnen kommer…

Men, det som hände var att hunden sprang förbi på mindre än 2 m håll utan att se mig… och den stannade och sniffade till först när den fick vittring av vinden 10 m bort… och direkt förstod jag hur viktig vindriktningen är.

Och på morgonen tystheten… för varje morgon klev vi nämligen upp i nattatimmarna, och smög oss ner flera kilometer för att spana älg… Vem har sett älg? Vem har sett spår? Telefonen gick varm innan frukost, där jaktplaneringen var i full gång.

Ja, jag hann inte sitta länge under stenen innan jag hörde “pang, pang, pang”, som lät som ett luftgevär, trots att det var kaliber 9 utan ljuddämpare. Hm, och där lärde jag mig att även grannens skällande hund är bra att ha, och att frontalt bukskott inte behöver vara så farligt, i alla fall inte när vana jägare snabbt öser ut det som från en båt…

Sen lärde jag mig att det är praktiskt att nyligen ha sladdat vägarna… för då syns ju spåren väldigt tydligt. Och sen det här med vikten av att kunna tempoväxla, även på pass. “Pang, pang, pang, pang… pang.. pang” en kalv och ko, där kalven tydligen steg upp igen, och fick skjutas på nytt! Och den här gången lät halvautomat 9:an i alla fall nästan som min 308.

… Funderade jag, med benfickan full med kartor och ordentliga papper…och konstaterade att s k vadmalsbyxor duger gott både till att smyga med, gå med hund, och sitta varmt på pass utan långkalsonger! Medan jag på överkroppen fick ha 4 lager som mest… och minst med hunden!

Och appropå hundar, så fick varje jägare ett koppel i fickan. Detta för att hunden skulle vara kopplad innan skadat djur avlivas – och frågan är om jag hade vågat koppla vargen… medan björnen ännu andas? 😉

Verkligen intressanta dygn, och att som nybörjare dessutom få se “hela” jakten innifrån så att säga. Och det måste jag då även säga – att det är riktigt imponerande att se en 10-åring vara så duktig redan på det!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *