Det måste vara mina ögonbryn

… som ser stora ut mot mina små osminkade ögon – som gör att ugglorna känner igen mig? Och ett oproportionerligt stort huvud… med mycket vett i! 😉

Skämt å sido, men det var en häftig upplevelse att få hålla i en levande uggla, och jag hoppas att den kommer att överleva. Måste ringa nästa vecka och höra hur det gick, för han som tog emot den trodde att det skulle räcka med några dagars vila och purfärska potatisråttor… så vi får väl se.

Känner mig lite sliten och stressad efter veckans arbetspass, och längtar till skogsvistelse. Men, om jag orkar ska jag masa mig till biosalongen först, och se den “hemska” filmen Jägarna2. Det är min recension, innan jag ens har sett den… synsk som jag är… (analyserar andra människors blickar)

Och röd som ett bär… det blev min kind idag! Ja, helt otroligt – jag rodnade i tjänsten!!! Tror inte att jag har gjort det sen högstadiet… hm, inte vad jag kommer i håg i alla fall… och det här lät nästan som ett samhällskall – att bräda en läkarhustru i ett sista desperat försök i att hålla kvar en duktig läkare i kommunen!

Nå, som ni förstår så nappade jag inte på det, för jag har ganska god självinsikt… och mina 3 år på PHS är inget som passar 15-års universitetsstudier! Och sen har jag ju min skogsprofessor… tror jag…

Hm, hm… fast med karlar vet man aldrig. De kan nämligen försvinna om man börjar göra för mycket saker på egen hand.

2 thoughts on “Det måste vara mina ögonbryn”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *