Bångstyrig som en kossa

Hm, funderar på åtgärder och effekter, utan defekter… och det är skillnad!

Den bångstyriga kossan hade vunnit utställningspriset över alla andra, och hennes stolta uppvisare passade på att flirta lite med kvinnan som undkom precis… medan den modiga och dominanta hästen blev snäll och tråkig bakom den sjungande hästviskaren… som jag tagit lärdom av trots det, och trots att jag lämnade hans uppvisning mitt i – fick nämligen kalla kårar i ryggen när jag tänkte att han säkert dresserar sina kvinnor med samma manipulationer!

Usch, sånt ska man bara ta till i nödfall, och endast om man är ansvarig över något av effekterna av den andra varelsens beteende, som jag… när Saga helt plötsligt inte vill lyfta sina framhovar för rengöring. Så, i stället för att slita upp benen med redskap, så knackade jag med fingret på hennes ben så länge tills att hon valde att lyfta upp den – d v s för att slippa knackandet! Och när det rätta valet kommer, då skulle man belöna det… det är alltså så det fungerar… och jag undrar varför jag har dåligt samvete? Jo, för att jag borde ha masserat hennes muskler i stället!?

Just det, det var även en kvinna där, som kunde viska åt hästar även utan staket… kanske inte lika magiskt som mannen – men ack så mycket mer jämställt med hästen! Den fick ha sin personlighet kvar… mot mannen, som delade in alla hästar i två kategorier… en lugn och bestämd bulldoser, eller en het trippande läroburk, typ.

Saga får i alla fall vara den hon är, och hon är absolut inte bångstyrig i övrigt. Men, det kan ju bero på att hon är så bra på att läsa mig? D v s att hon hör vad jag viskar utan att jag märker det… 😉

(och ett litet tillägg, det var kvinnan som stod för knackande och tipset kom jag på nu när jag blundar och summerar bildminnet… och mannen viftade mest med grimskaftet och glänste… jo, så var det)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *