Ansvar – Frivillighet – Samarbete

Vilken bra slogan, och vilken fin tidning! Har varit med i Jägareförbundet och “mått dåligt” varje gång jag fått deras tidning och Svenk Jakt… men nu när jag gått med i Jägarnas riksförbund och fick deras första tidning Jakt & Jägare, så kan jag konstatera att bilderna på djuren är fina och estetiska!

Deras slogan var även bra, så bra att jag skulle vilja använda den i tjänsten – i stället för ordet “samverkan”…

Har nämligen med åren börjat bli rädd för det ordet… eftersom det bygger på ett “beroende av varandra”, och det är farligt när man i själva verket är helt olika verk som ska hålla sig strikt till sin egen lagstiftning och objektiv inför andras idéer.

Om vi tar fisket och knarket som ett exempel, så kan det finnas ett kontrollerat fiske men det finns inte ett kontrollerat knarkande (även om knarkarna själv försöker påstå det i början av sitt missbruk). Fisket skulle man i stället kunna jämföra med samernas rennäring.

Typ att yrkesfiskarna är samerna i samebyn, medan sportfiskarna längs älven är skogsägare som har ett renmärke hos samebyn. Samebyn har en kvot för renar, och i en viss del av kvoten finns skogsägarnas renar. Ju mer samerna har, desto mindre kan skogsägarna ha – och antalet renar ska vara kontrollerat mot Länsstyrelsen.

På samma sätt kan fisket vara? Man vet ungefär hur många laxar det finns i havssystemet, och hur många som stiger upp i älvarna. Sen väljer man att anse att ett visst antal stigande laxar är okej för systemets bibehållande, och sen stänger man porten. Sen räknas den stigande laxen vid varje älvförgrening, t ex först Torneälven i Kukkola, sen Torneälven i Pajala och Muoniolälven t ex i Aareavaara… för att se hur många % av Haparandalaxen som kommer upp hit, och hur många som far vidare till Peräjävaara och uppåt?

Laxen är alltså kontrollerad precis som renarna, vågar jag påstå, och precis som jag vågar påstå om samerna, där jag antar att deras största fiende och orsak till ohälsa är det egna s k Sametinget… så vågar jag även påstå att det nu även finns ett “laxkrig” i Tornedalen… d v s att personer inom olika branscher samverkar för att påverka laxens stigning, t ex genom vattenkvalitén för stunden?

Enligt Herr Kulju kan en lax redan i Lappea känna om det kommer myrvattensmak från Tapuliområdet rinnande längs Muonioälven, och då väljer den förståss Torneälven. Och blir det ännu mer myrsmak i vattnet, t ex av grova vägarbeten där man gräver många nya diken nära älven, så kanske laxen väljer en helt annan älv bland fällorna vid mynningen?

Varför inte ta ansvar över reglerna som redan finns, låta laxen frivilligt välja vart den vill vandra, och sedan samarbeta kring de ekonomiska frågorna? Vinna, vinna, och personligen har jag inget emot att laxen plockas bort från restaurangernas “dagens lunch”. Lax är som oxfilé!

Medan knark är skit. Tänk på det…

3 thoughts on “Ansvar – Frivillighet – Samarbete”

  1. … föresten grävmaskinisten… har du tänkt på att ni kanske skogsdikar Tapuli? Det blir ett fint fält för tallskog i fall dagbrottet skulle utebli!

  2. Det spelar ingen roll hur många gruvor vi öppnar eller hur många vägar vi bygger.
    Slammningen är minimal, jämfört med skogsdikningarnas förödande avföring i våra vatten.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *