Avreagerad och tom

Men skriver med tvång. Eftersom allt inte är så som det ser ut att vara, eller skrivs att det är, monologen tär medan dialogen bär – och varför vill jag rimma? Jo, min hjärna hamnar liksom i en tänkardimma, och fingrarna börjar rassla det som synapserna trassla… trassel, trassel… det ska man inte slänga i samma tunna som olja eftersom det kan självantända.

Tvärtom gick det idag, tänkte jag efter att ha sett fabelförfattaren i ögonen. Såg att rädslan fanns kvar – rädslan för det äktenskapliga avslöjandet? Som låg i botten för bottenjobbet. Ja, även den bästa kan fela när känslorna svallar, och sanningen jagar en i hälarna… tills man ligger där som en halvdöd gädda blottandes de hyperventilerande gälarna…

Vassa tänder, vassa rader, men mången var även glader!

Min egen behållning av idag, var att få beskåda ett riktigt chefsämne. En ledare som vågade vara ledare även i praktiken, och överlät till individen att själv arbeta fram taktiken… där det inte fanns något facit, bara träffarna var två. I klartext, det finns hopp även inom en fallande organisation. Skärpta hjärnor, leende tänder, och säkra händer – Det Ni!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *