Skönt att komma hem

och lukta på Sagas mystiska dofter… mmm, pälsen luktar en blandning av skog och körtlar – typ som en häst ute i friska luften, men ändå mer som en fräsch och varmt hemtrevlig skogsvagn! Man blir lugn och vill krypa under täcket.

En härlig kontrast mot livet i Luleå, där jag idag sniffade förändringar… och det ska bli intressant att se vad det blir för ändringar… och om de i smyg kommer att drabba även Pajala? Säger Allah, och jag funderar…

Funderar på de bud jag fått på virkeshögen, och inser att det är svårt att jämföra äpplen och päron… d v s bud som är givna på olika sätt, och tror nästan att virkesmätaren får rätt?

Ja, jag tror att jag gör klokast i att ta det seriösaste alternativet – en tydlig och beskrivande prislista, till ett undertecknat anbud med påslag – detta även om jag blev varnad… “Då ligger du helt i virkesmätarens händer, som trycker på en knapp”.

Hm, hm… vad säger Gud? Eller min intuition… Jo, att Virkesmätaren här var tråkig i sina svar… och då ligger jag tryggt… för att sen njuta av tal och matematiska uträkningar… i en avancerad analys… som slutar i en knapp … Aaah! (har hört att det uttrycket har skapat reaktioner 😉

Markku är expert på sånt, och enligt honom registrerar inte en skördare kvalitétsklasser, och därför blir det extra intressant att ställa skördarförarens skicklighet mot VMF-rapporten från SDC, med oddsen + – 10 lök?

Och här ser jag http://www.sdc.se/default.asp?id=2013&ptid= att det är Skogsstyrelsen som borde ha statistik över den norrländska kvalitén? Och som skogsägare är jag givetvis intresserad av samiska Aihki som går till Japan… http://www.aihki.fi/fi/index.php … och inte bara av tomten.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *