Att sälja på skördarrapport

… det är vanligt i Finland, och verkar ha vunnit gehör även i Sverige. Men, det kräver att skogsägaren och skördarföraren är bra på matte…

http://www.sveaskog.se/Produkter-och-tjanster/Salja-virke-och-biobransle-till-Sveaskog/Priser/#QnAList2052

Alltså, först måste man tänka på att få så mycket timmer från stocken som möjligt, och bara den smalaste toppen på 2,70 m till massa. Sen måste man även tänka på vilka längder man delar upp timmerdelen i, för att få mest betalt mot en prislista.

5,20 m längder betalar sig bäst, sen 4,90 m, 4,60 m, 5,50 m. Ja, där har vi apteringskraven! Sen är det bara att inhämta ett klumpanbud vid väg, eller som den finske sågägaren sade “Ei solekko kaataa tiehen, kyllä se aina kaupaks käy”.

Just det, det är ju bara att gå till sig själv när man köper bil – man vill med egna ögon se kvalitén innan man ger ett bra pris.

4 thoughts on “Att sälja på skördarrapport”

  1. VMF:are, är ni verkligen objektiva om ni sitter på en såg, eller utanför massafabrikerna? Oss skogsägare ser ni ju aldrig och lär aldrig känna, medan företaget säkert ger Er julblommor och säger “Hej” nästan varje dag? Eller kan det vara så väl att ni som anställs är psykologtestade typ som polisen, att rätt ska vara rätt, oavsett om det är en lodis eller herre som står framför?

  2. Skördarmätning kan vara aktuellt mellan markägare och skogsbolag. Sågverken kommer aldrig att köpa “grisen i säcken” efter en skördarnota som nästan alltid innehåller mer kubik än verkligheten.

    Att en stock som är 520 är mer värdefull än 430 stämmer bara om de är i samma kvalitetsklass. Dvs om den längre stocken är klass 3 och den kortare klass 1 blir prisskillnaden fort 100 sek och mer (beroende på volym) på en stock. Men jag håller med dig om att sk fördelningsaptering kan göra att markägaren förlorar pengar, oftast beroende på att just önskade längder har hög prioritet i prislistan. Men då är det oftast så att förlusten blir störst när det apteras så långa stockar som möjligt och kvalitetsgränser överskrids.

    Vad kan vara mer rättvist än att såverken betalar och markägaren får betalt efter det som stockvis mäts in (vid sågverket) och kvalitetsklassas av VMF som oberoende part mellan säljare och köpare?

  3. Apteringsdatorn räknar ut det skogsbolagen vill ha utifrån de beställningar de fått, och det är inte alltid det bästa för markägaren. T ex om skogsbolagen konstant gör 4,30 m stockar som är beställda från ngn såg, så förlorar markägaren på det eftersom en 5,20 m lång stock skulle ge 43 kr mer enligt prislistan.

    Sågen har lättare att köpa virket om de får se kvalitén på de kapade stockarna med egna ögon, och sen en skördarrapport med de olika kubikmåtten prydligt uppradade – med stamantal och allt!

    Det klart att de är intresserade av att veta hur mycket av det köpta timret som kommer fram till deras timmerplan… och inte försvinner efter vägen? 😉

  4. Tänkandet från skördarföraren begränsas till kvalitetsnedsättande fel som datorn inte kan ta med i beräkningarna. Avsmalning, mest fördelaktiga längder mm räknar apteringsdatorn ut. Skördarmätning kan väl vara bra för markägaren, men sågverken är inte minsta intresserade av vad son finns i skogen, utan vill veta hur mycket som kommit från skogen till timmerplanen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *