Tungt GROT

Tog pulkan runt midjan för att skida talltopparna likt en barnackja upp till fåren… och här blickar jag hukad bakåt mot norr.

Sherwood skogen mot söder, och jag känner hur någon blöder… men, det slog mig vad kollegan sade, hans pappa hade slutat, för att inte själv ta slut.

Och jag tog slut… men av helt annan orsak – lasset var för tungt!

Slängde repet i backen, håret fladdrade i nacken, medan jag hämtade min överman med den hornförsedda hjälmen…

Ja, nu är det inte bara hararna som får gnaga på barken – för när jag åkte var det fullt med får på marken. Delikatess?

Och själv funderar jag på två saker… eller konstaterar att jag förstår varför skogsbolagen låter biobränslet torka på hög, innan transport… och förundras också över varför hararna inte gnager stående tallar (tur nog) – för de kan väl vrida på huvudet i sidled? Hm, hm… men då kanske de inte har kraft att gnaga… det är ju bara att prova själv.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *