Spår tryck och spår

Bond hamnade på villovägar, medan räven följde mina spår… och jag spår… att jag har rätt. Lätt och slätt, men… jag måste erkänna att jag var lite rädd… först lät den som en blandning mellan varg och korp… och i skymningen hade jag svårt att avgöra om det var en stor räv, ett lodjur eller djärv, hm… men jag stannade till alltid då och då för att snegla bakåt… och varelsen med ögon kom allt närmare och närmare… hack i häl i mitt skidspår… Pust, och till slut var den så nära att jag såg att det var en kraftigt bygd räv med vitt bröst – som troligen ville jaga bort mig från sitt revir? Eller, så var den bara nyfiken… och ville kolla vart mina Karhu hade banat väg för en autobahn? Nå, hur som helst – man ska inte bli rädd bara för att det är skymning – och man ska även ta det som ett positivt tecken när djuren där ute i naturen inte är rädd för en!

Ja, det gäller att hålla sig lugn med kognitivt tänkande, för då vinner man även puls och blodtryckstävlingen mot slanka 20-åringar! 😉 Hade faktiskt lägst på alla tre delmoment med mina 102/64, 51… och detta trots att jag var den som skuttade omkring i rummet med apparaten… hm, hm… men, bara för att man vinner, så behöver det inte vara optimalt! Det normala är tydligen 120/80, 60-80.

Men vad är normalt? Paranormalt? Eller bara normalt?

Normalt kändes det i alla fall för oss fyra, som efter middagen hade ätit hembakta semlor, gjorda av tre M… och nu åkte en hem, medan jag funderar…

http://sv.wikipedia.org/wiki/Normalt_rum

… och funderar…

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/att-vara-avvikande-ar-faktiskt-helt-normalt

… att det är så här det fungerar.

http://www.lu.se/o.o.i.s?id=708&news_item=5921

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *