Hasses mordvisa

… var nära att besannas idag… av mig själv! Hualigen… tänka sig vad farlig jag är.

Hm, något yrkvaken i gryningen skulle jag ge Saga hö… klockan är inte sju än och det är snart ljust ute tänkte jag, medan jag med morakniven i handen (dumt nog) sträckte mig upp för att dra ner en ny höbal från den fint staplade högen. Tog tag i buntsnöret… och sen gick det snabbt!

Jag hann inte ens reagera, innan knivens vassa spets swischade förbi min overalldragkedja… och jag kunde konstatera att det var ren tur att den inte for in i levern. Hm, tänkte jag… klantigt, men den här gången var det min lycka att axeln vek sig inåt för tyngden… för en utåtvinklad armbåge hade inneburit att all vikt fallit 90 grader ner på kniven… usch!

Ensam i en hölada, när alla andra sover… utan mobiltelefon, och hur hade det sett ut? Vem skulle ha kunnat förklara hur det hela gick till utan vittnen som sett det med egna ögon? Förhoppningsvis polisens tekniker… ja, och kanske någon vanlig polis som skulle ha erfarenhet av hur det går till när man sköter djur – för annars skulle Markku med 100% säkerhet ha suttit häktad…

Nej, nu ska jag inte tänka på sånt som inte har skett. Däremot funderar jag om det var slumpen, tur eller vad att kniven inte stack mig? Det torra höet var i alla fall utsorterat av pappa, buntat av Albin, och det står Albin inskrivet på dörren som var till höger om mig… varifrån den sneda kraften kom, och vred kniven åt sidan?

Hm, hm… det enda jag är säker på, är att jag aldrig mer kommer att dra ner balar med en kniv i handen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *