Utåtagerande med rak rygg

Ja, här ser ni hur jag luftar rumpan min… mot norr förståss!

Har varit ute och åkt upp gränsen, så att jag med uppsåt kan fortsätta att hugga tallar i min egen skog till fåren. Ett naturligt komplement till fårbaljan, som också är populär!

Men inte den här grannen.

Här ser vi att han och jag är överens om gränsen, som i förlängningen går upp till hans uthusvägg, dit var min skidspets pekar, och där han själv har lagt en snitsel som markering…

Alltså, jag förstår inte… för när jag vände skidorna och ryggen mot hans markering, så var det ändå det här jag fick se!

En skövlad skog på min sida om gränsen, d v s tallar som försvunnit till vänster om skidspåret – ett dagsverk gjord av en man som borde ha dåligt samvete idag, om än med en annans uppsåt – och varför?

Varför inte ha rak rygg och låta gamla fina tallar stå för framtiden? Mäktiga grova tallar med burrig och fin solstam, vackert viskande vid ängskanten… snyft, snyft, nu ett minne blott… och jag hade gärna huggit någons snopp!

Eller, som de stackars griskultingarna som lades på rygg i en stålställning med benen uppressade för att få pungen bortplockad med ett litet snitt och tryck utan bedövning… usch, och jag som äter skinka varje dag…

Arg? Bättre att skriva frän blogg än att slå någon på käften… som jag förklarade till doktorn. Slaget, det sparar jag till självförsvar.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *