Häxvrål!

Det blev skogen… där min 18 år gamla Peak-dress stramade över låren, för att påminna om åren… suck, och samtidigt tänkte jag att jag behöver få mer kraft i benen – för det gick baktungt!

Tur att Markku är som en älg i skogen med sina långa ben – han spårade hela vägen, som här i Natura 2000 diket.


Lite mer glid, och justera skon i främsta läget, så nog tror jag att jag åker igen… på mina Karhu, som kräver en omlärning från Vita Bllixten. Hm, bl a att det är lättare att drutta omkull i sidled… och där om någonstans märkte jag tyngden av Lopez-baken… hm, hm… fick ta hjälp för att komma upp!

Ja, ja… det är bara att acceptera, ju närmare Gud man kommer, desto mer suger jorden… och nu funderar jag om inte jag bär en vit hjälm?

Häxvrålet räddade orken… och nu suger jag på en ny karamell – platschef i gruvan!?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *