Dikt 7

Av 10, inte av 13, eftersom 7:an redan finns bland de 3 på hemsidan, med 9 och 11… låt oss nu skälva… DEN SVARTA SJUKAN

Han rev mig i håret, och tog ett bett i mitt bröst. Han sökte geväret. En saknad nyckel blev min tröst!

Vildsint med sina tänder, orsakade han en stor smärta. Gulblå runda ränder. Han ville slita ut mitt hjärta?

Sen har jag blivit lyft. Hotad och förföljd. Ratad och bespottad. I baktalet väl döljd.

Kartlagd och ägd. Möjligen också vägd? Manipulerad och lurad. Försöka få mig kuvad.

Men min ilska blir stor, när jag drabbas av det svarta. Hatet i mig gror. Jag vänder ej min kappa.

Därför har jag stampat, sparkat och dumpat. Ilsket också i natten vankat, eller ångesten bortpumpat.

Ja, förr var jag blåögd, men nu är jag melerad. Mitt första ord var pappa, sen diska. Allt enligt födsloboken. Det negativa idag mot för 2 år sedan, är att jag inte längre vankar eller pumpar – tänk, då åkte jag 21 km inlines, tränade karate mm i min ilska, och höll min vikt… men sen hände något, och jag sitter mest och funderar på nästa drag… dag efter dag, dag efter dag… dag efter dag. Och sover med gott samvete, 10 kg tyngre…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *