Stalledräng

Och snygga småkusiner som kröns till Lucia och går manekäng i HB. Ja, tiden går, och läker sår… men för att skynda på så provade jag ringa mjukdelsprofessorn för att få lite tejp… som sist…

… men han var på möte hela dagen… suck, suck… hoppas att han hör av sig, för det känns som att armen ska lossna, skumt! Och är även påfestrande på psyket när djuren måste skötas… med andras hjälp.

Det går ju ett tag, men om hälsan börjar tryta, då är det bara att göra som alla andra – låta skogsängarna växa igen till slyskog. Men hur trevligt är det? Kämpa på…

Funderar… hur kommer det sig att man tål vissa kommentarer från vissa håll, men inte från andra? Igår sade Dr Karl till mig “Mona, du måste börja träna och gå ner i vikt, för när man är över 40 som vi, så ligger du snart på kyrkogården annars”…

Är det så illa? Eller hade doktorn ett eget trauma i bagaget? Nå, hur som helst, så tog jag det som en omtanke om patienten, och inte som en förolämpning. Men hade någon annan sagt det, så hade det nog hängt en smocka i luften… dock inte med vänstern.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *