“Åker du alltid så här fort?” frågade Markku (som vet hur kvinnor ska tas 😉 när vi tog en 5 km skidpremiär, yes! Skönt att äntligen komma till skott.
Kanonföre på det 2 cm tjocka snötäcket, men även stenar… som kändes följa med i mina lår och armar i slutet på andra varvet… 8 kg, det är ju en rejäl hantel det… men inte hopplöst!
Ett stenkast… ja, så nära älven bor han, och han har närmare till Sverige än jag har till Finland. Men Mannerheim, han var bara Mannerheim… medan landet firar sin självständighet på måndag.
Nå, nå… nu lägger jag matchen bakom mig med en seger, i och med att motsåndaren lämnade ringen… lufs lufs…
Ursäkta att jag svor… eller blev du nervös med saxen? 😉
Sten
faaaaan… jag laddade med näven, och du leder med 2-1 igen… suck! Nu måste jag pausa och tänka lite innan jag är helt lost.
ok ärlig är du och så här länge har man väl aldig varit med i matchen men ändrar lite strategi eftersom det är omöjligt att tänka sig in hur du tänker så kör jag påsen igen
Ok, bra drag 1-1, och nu är det din tur att blotta nästa. Ska fundera ut mitt medan vi ska kika på traktorn en sväng (allt oanvänt där bak, och fastrostat…)
hahahahaha frågade ju om stenen var ju inget jag tänkte du skulle ta…..iockförsig sten brukar du ju ta men sätter mig väl ned med min påse ingen vacker pose men en påse till mitt försvar
inte alls dumt, när jag redab hade funderat ut påsen i bastun, 1-0 😉 och jag kör stenen nu
är det dumt att börja med stenen
helt klart!! men vem ska börja?? lur<a mig inte i fällan…
… just det, nu är vi inne på ditt område – skidåkning och klurig verbalitet… kanske dags för en ny sten, sax och påse också? 🙂
ha ha, det var vitsigt! 😉
Kul att du är igång igen här på ming blogg
förtydligande…. när ni fallit för varandra
är det möjligen det som kallas gränsfall?