Frusna händer

Men en varm själ… när jag hörde den blåvita asfaltslastbilens V8 mullra förbi, och wow – vilken snygg bil de har, grabbarna som borrar järnväg!

Kan Tyréns, så kan Batongflickan…

… poesi… Fader vår sol i himmelen, dra en sträng över Moder jord. Oh låt mig få se ditt verk så varmt, där skuggorna talar till mig. Alltså, rälsen är belyst.

Sen traskade jag i skogen till ljudet av slagjärn och såg, vilket var mycket bra för min järnvägsorientering i kartan i huvudet…. och passade även på att barka några kvarglömda stockar.

Stackars maskar… de gillade inte dagens ljus. Medan jag funderade mycket annat till skogens viskande sus…

Det jag dock inte kan förstå, är hur skördarlaget följt min snitsling till punkt och pricka… över myrar och slyar i eländig terräng… hm, de måste ha haft slavisk respekt för de blåa och röda banden, för det vanliga är ju att det är bolagets man som snitslar… bort just såna partier… men jag är supernöjd!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *