Andra andningen

Det kom inget regn, så jag gick ut igen – för resthöet blir bra torrhö, om jag får in det torrt innan regnet… annars bra motion, funderade jag till ljudet av olika ljud…

Först var de höbalarna själv som talade… ungefär som Hulkens biceps under förvandling… men det tog ett tag att fatta vad det var…

Plasten, den är bara virad, och ger med sig när tyngdlagen drar höet neråt, typ som när magen sväller… men i bollarna finns ett trådnät också, så de faller inte ihop helt.

Jonatan… Aareavaaras bästa äng? Timotejbollarna slog t o m Siikavaaras, som alltid har varit den bästa ängen i byn. Och nu fick jag svart på vitt, det lönade sig att plöja… för ängen gav plötsligt 9 gånger mer!

Hm, men blött var det, och spår har det blivit… fast jag får vänta tills det torkar innan jag slätar ut dem igen. Och begraver en massa döda råttor samtidigt… ja, usch vilket råttår! Enigma hade behövts här…

Men han vilar i asparnas sus… vackert! Finns det något härligare ljud? En ljum kväll, och nästan fullmåne i den ljusa natten – fåglarna kvittarar högt från älvstranden, och jag funderar… det är tur att den här stenmuren inte ligger nära Kuljus gräns, för då hade även dens själ varit borta!

Träd är en del av kulturarvet, och vissa träd ska man aldrig ta bort.

One thought on “Andra andningen”

  1. Onpa teilä ollu rajuilma kun on satanu nuin suuria rakheita ko sinun kuvassa on, ja vielä tuon mallisia. Oli Suomessaki rajuilma Savossa ja Pohjoiskarjalassa… satoja autoja tuhhoutu, talojen katot sait kyytiä ja mettää kaatu… muttei meilä senthään tuomosia rakheita ole satanu…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *