Inspirationens dag

Blev det idag. För jag visste att grannen skulle röja uppe i norr. Och tänka sig, han varvade sågen också på samma sätt som jag… så det kanske inte är så konstigt att han förstår precis vad jag menar… men, redan INNAN jag har pratat klart – HUR kan det komma sig?!Men värdefullt känns det. Likaså att ha dem som fastighetsgranne – “nej, jag vet inte var gränsstenen är, men du hittar den om du följer mitten av vägen” – och det gjorde jag längst bort!

Hittade sen t o m en egen liten minisandstrand, och en jätte stor sten, men värre var det i den andra änden, eller hörnet… för där fanns ingenting annat än en gräns som tog slut… och en öppning… så jag lärde mig ett nytt system idag, som bygger på utdragna gränslinjer som korsar sig till en gränspunkt – hm, och även det kändes tryggt att laborera med… “Ta med dig yxan och röj upp gränsen så att den blir som du vill, ifall det är några oklarheter” – alltså, fullt mandat på en gång, hm hm… men jag lade bara snitsel, så att de får godkänna den först… skolexempel?

Eller är det magi? Kvarnstenen från Myllykurkkio talar… och jag såg färsk björnbajs… på hemvägen… efter flera timmars tystnad i ensamhet, nej inga hjortron, men folk.

… och jag måste vila upp mig… tänkte jag… medan jag hittade pappas handgrävda dike – vilket drag!

Säkert Natura 2000 klass… levande porlande ljud, och t o m granskogen kändes ljus – så vilken njutning!

Ja, men nu behöver nog mina axlar få vila lite fysiskt, för så här står jag hela dagen när jag letar gränser… siktar, och sen för jag ihop händerna – mitt i prick!

Då vet man att det är rakt… har bond lärt mig – men, här pekar jag på en tjärdal… som såg precis ut som den magiska stenen… och cirkeln är sluten, parallellt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *