Den riktiga shamanen?

Ja, och det stavas utan c… men hm, jag som trodde att farmor “bara” var av soldatsläktet Måna…

… men nej, det är hennes fars sida som gör sig påmind… här uppe på min vind? Hm… måste kika lite närmare… och jo, indianprofilen gör sig påmind… men titta här – ett par riktigt fina lappskor också!

Yes… och cirkeln börjar bli riktigt sluten, för farmor brukade väl lyssna på Laestadius ord också – eller Gamla Testamentet?

Därmed är kompassens alla grundriktningar kartlagda – och jag har haft turen att bli i mitten för allihop? D v s ingen linjeavel, utan en riktigt långväga 4-vägskorsning! 😉 … Men näsan, funderar ni? … den har jag slagit upp i ett soffbord när jag var liten… och minns tyvärr att jag syddes utan bedövning… under strålkastarlampan i ett mörkt rum… tårarna sved i såret, och sen svimmade jag? … nästa minne är att kompressen gjorde det svårt att äta glasstruten jag fick dagen efter som tröst… hm, och hundbettet i kinden minns jag också – men dock inte den smärtan, för då tejpades jag bara?

Oförklarlig smärta… det är väl så det hårda livet börjar? Jag är i alla fall inte hundrädd, eller rädd för den vassa soffbordskanten… för även ett barns IQ kan läsa sådana konsekvenser… ja, för hunden hade ett ben som jag hukade mig ner och tog – dumt nog , och man ska lyda när man inte får hoppa i soffan!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *