Tänkte jag först… när jag såg det här… men sen såg jag ju att det var en fin tanga…
– och inte alls så tokig i egentligen? Även om han på andra sidan tyckte att jag borde åka till Gällivare med mina gränser… och jag säger ingenting.
Men när jag kom hem tänkte jag skit igen… för det finns väl inge roligare än med traktorn vålda upp alla massor i en hög hög… brrruuummmmmm… traktorn nästan stegrade sig – sköööön känsla… men, jag höll faktiskt på att tippa! Och då skakade benen lite!
Ja, tänk att en sån här arm kan vara så stark att den lyfter baken på traktorn när högen blir övermäktig… för att inte tala om lutning… det gäller att ha tungan rätt i mun, eller i alla fall ögon i nacken – och tvätta av allt igen förståss. Hm, men visst ser det väl ut som en indiankåta den här gången, eller vad säger lufsen?
Eller varför inte lapporten? Här ser ni lite bättre hur hög den är där nere i slänten, och hur fint midnattsolen kikar fram bakom gardinen – från norr förståss!
Ursäkta uppehållet förresten, men jag och Markku har varit så kreativa i 2 dagar, så det blev inget över till bloggen. Penslat stålbom och letat gränshål, men nu måste jag sova.
Ja, så kan man ju också se den… hm, det hade jag inte tänkt på, landkrabba som jag är…
ja det gör den fast nästan mer som en u-båt på uppstigning och passar ju bra eftersom du håller dig ovanför ytan
Ha ha, kanske 😉
Tack det samma, och kram!!!
Undrade just var du varit.
Kan det vara så att det kommer en ny husbonde till gården snart 😉
Glad midsommar, kram!