Inget slår naturens kompass

Inte ens lantmätare Utter… som kanske borde söka sig ett nytt jobb?… funderar… bävern… hm, fälld rakt mot norr och grenarna gnagda precis över min gräns på vattnet – det snackar jag precission! Och vilka tänder… 2×2 cm:s flisor av en stam som är lika grov som min underarm är lång… OJ! Bäst jag drar tänkte jag… så det inte går som för grabben i graven bredvid… nej, jag menar i Kalix… tänderna huggna i låret! Usch… men man ska inte vara rädd när man rör sig i området… för skogen viskar…

… och den här gången var det en häst som gnäggade… “jag ska hjälpa dig att hitta”… men det tog tid! Skam den som ger sig… och t o m Kulju fick rätt över lantmätaren från den första kullen söderut – för där går gränsen faktiskt mitt på vägen!Men jag nämner inget norrut… det får den mer sympatiske Wesserman reda ut med sina undersåtar… som säkert inte gillar att jag fick tillstånd att rensa bort tabben? Men där ser man, inte ens en lantmätar-GPS är att lita på när människan ger order om felaktiga mätpunkter – så håll lite koll när de kommer!

Rune Krekula hade förberett våran gräns bra med sitt björknäversnitt, men värre var det med Siikavaaras hörn… för där har lantmätaren troligen gått på min vintersnitsling och pappas dike? Men, även där sade kompassen ifrån och hittade en sten!? Ja, jag är glad att jag lärde mig att använda karta och kompass under Polishögskolans orientering i de djupa Stockholmsskogarna… men tyvärr är konditionen mycket sämre idag…

… och jag tog mig t o m tid att studera lite murklor… hm, den här var ganska så stor… och säkert god… om man skulle våga sig på att tillreda dem? Tydligen ska de kokas och sköljas 3 gånger, och man får inte vara inomhus – för även ångorna är giftiga!

Och jag tänker aldrig äta den… http://mat.msn.se/3.579/varufakta/om-murklor

One thought on “Inget slår naturens kompass”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *