Den gamle tullaren?

Hm… spökar mitt på dagen? Är det kanske därför som det fina huset nära vägen så ofta är tom? Men, snart är det slut på det… och vi får se äkta liv och rörelse!

Var tvungen att ringa Lantmäteriet igen, och säga att de inte ska mäta från falska stenhögar… utan göra ett ordentligt jobb när de en gång är här. Men vem vet, de kanske också har sommarpraktikanter? Nå, arbetsledaren skulle i alla fall själv komma och inspektera det hela, och det känns tryggt.

Tänk vilken makt de har, de kan t o m få “spöken” att vila i frid… och kanske skapa sämja i byn till slut? Ja tänk vilken lycka det skulle vara om alla jagade i samma jaktlag i höst? Det finns väl inget som hindrar att ett lag delar upp sig i två grupper? Typ som en pluton, och jag vet vilken gruppchef jag skulle välja – för det handlar om personkemi och inget annat!

Fel och brister har vi allihop, men man har svårast att acceptera den som har samma? Eller är det så att lika barn leka bäst ändå? Man kan väl säga att det sker i grader… d v s först väljer man motsatsen, men sen när det blir konflikt söker makan kakan? För det är nämligen lättare att förlåta den man förstår.

Sen det här med att acceptera… då kanske vi kommer tillbaka till olikheterna igen? Och slutsatsen blir, det gäller att hitta ett mynt där det inte spelar någon roll om det blir krona eller klave!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *