Inte lätt att va´ häst

Tittade ut över stalltaket och den fina kvällssolen, och såg att det börjar vara dags för mig också att tvätta fönster… … men inte bara det, såg även Saga traska i rask takt förbi fåren, upp på den gamla höbädden, snurr ett varv och pladank, där låg hon – “här ska JAG minsann ligga i natt” – och så var ögonlocken igen på mindre än 1 minut… hm, det är ju nästan så att hon slår mina läggtider!

Bond on täysi hevosviskuttaja, mutta eipä pärjänytkhään minun Satulle kun piti nostaa oikeata eestä – “Mie mossotan vähän” taisi Saaga miettiä? Ja painoi kaikki 700 yhdelle puolelle. Hm, hm… voipiikhaan hevoset olla mustiksiä?

Me emmä vain ole. Tai olemakhaamme? Noo, ei kuiten saa – taitaa luokkakaveri Roogeri aatella? Vai Moore? Ei, Wilkku.

Men, nog är det lite märkligt… här har jag gjort viktrekord och sitter på helspänn hela kvällen, rädd att anstränga igång blödningen igen – och får komplimanger som aldrig förr! “Du ser så harmonisk och lycklig ut”, “Herregud vad vacker du är” som om det var första gången de såg mig… (kommentarerna har inget med bilden att göra 😉

Jag har faktiskt funderat på det där från igår … är det något innanför västen som spökar? Eller är det så jag som kvinna ska se ut? Livrädd och tacksam för att jag lever!? Nå, det gick hem i alla fall – blev bjuden på 2 groggar t o m! En ung gentleman i grön keps, men han såg något helt annat. Tack!

Mutta minun Markku on paras. HAN och jag har gått i solnedgången, inte Batongflickan och Bond – så ligger det till!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *