I levande poeters sällskap

Men flaggan på gården är på halvstång – och jag beklagar, släktens äldste har lämnat oss.

Själv har jag tagit en rejäl sovmorgon för att kurrera mig, och jag har kanske någon bloggläsarvän att tacka för blodstoppet? Hörde på Finnmix igår att det verkar vara många som tror på blodstämning.

Man ska i och för sig inte ropa hej förrän man kommit över ån… men det känns som att jag slipper åka in akut till Gällivare, vilket var rekommendationen om det inte upphör. Alternativen är många, och Landstinget får vårda någon annan?

Ser att jag under natten har fått ett 133-meddelande från en ny bloggläsare, tack! Fast det där med gemensam solnedgång, det kan vi glömma direkt. Det hör de kära till, inte poeter.

Men sällskap är aldrig fel. Vila i frid.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *