Kusligt värre…

Tänkte Lotustrion när de flyttade in i dödskallen… mitt i Tornedalens lappmarksgräns?

Ja, jag har funderat hur det kommer sig att Försvaret har lämnat sitt material synligt i naturen – precis när man kommer till Järnriddån… ja, t om kompassen fick fnatt!

Likt en jägarsoldat åkte vi omkring i skogen, och här kontrollkalibrerar vi kompassen med solens hjälp – och det är ingen myt att myrstackar vetter mot söder!

Men sen… när vi kom in i paradiset hos Skogarnas Konung… så började det hända saker… inte bara vargspår… eller löslöpande hund …

… nej, fullt i dödskallar… huuu…. en varm kallkälla som talar… och jag fryser… brrr… mitt i solskenet. Men jag är inte rädd, det är naturen…

Det tänkte säkert den magra renen också om mig? Eller så var den tam… för den stod mitt på min gräns och betade… 10 m från pysslande mig… hm, och det var faktiskt samma ren som jag mötte i Tapuli i höstdimman… med en hängande skinnrem runt hornen… hm, hm… och sen när jag kom tillbaka stod det en vit ren på vägen… hjälp!

Instinktivt hoppade jag in i bilen och for till mitt norra skifte… (för den som inte vet, så måste man faktiskt åka hela 9 km i bil! 😉 … och där – trots att jag var helt slut… illamående med smärta i vänster bröstsida… – så gick det över! Men… då åkte jag också vilse… i en spökskog! Brrr… jag fryser.

– Hörni arkeologer, håll Er längs bäcken… och befria de begravda andarna!

Oj, nu kom värmen, och jag kan gå ut igen.

One thought on “Kusligt värre…”

  1. Nu vet jag varför renen inte var rädd för mig! Pratade med Tomas Sevä och han sade att det mest troligt är en finsk kör-ren, och det klart, den ville ju att jag skulle börja tolka! 😉
    Niin, että jos joku suomalien kaipaa ajo-poroa millä on nahkapanka sarvissa, soittaakkaa mulle niin mie sanon missä näin sen! +46703027024

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *