Öui iuo, öui iuå, öyi iyo

Aareavaara är ett svårorienterat och magiskt berg… bra utsikt över vidderna, men svår att upptäcka på håll, för att inte tala om samfällighetens lilla natrurreservat – Myllykurkkio!Lyssnade på ett trollskt gnidande ljud… och fick björnfrossa… hm, hm… jag som inte brukar vara rädd – men när jag satt där och skalade min apelsin tyckte jag att nallen tittade på mig… fast den väntra hjärnhalvan är 100% säker på att det var gran.

I skydd bakom tallen funderade jag…

… tänk, här har Aareaborna haft en gemensam kvarn… och det har även funnits en verkstad där… men sen kom flottningen och behövde fri lejd, kvarnen revs och byggnaden såldes… öui iuo… som en gumma som gungar gungstol… eller är det kvarnstenen som ligger begravd i botten? … den ropar… för den andra hälften är hämtad till byn…

Ja, det är många historiska byggnader som är borta, och snart historian med, om ingen skriver ner den… eller märker ut vägen… hm, körde flera centimeter vilse!

Skulle till tummen, men hamnade av lättja vid pekfingret… och det var lite nervöst att plötsligt börja lita på karta och kompass… med dagens före… ja, men han ringlade sig fram som en orm över myren… och det var ju tur att jag fettadade styrstången, för vilket gnissel det annars hade vart!

Ett mysterium är även snön… hur kan den bära 360 kg, men inte 63? Snö ända upp i grenen…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *