Wobblade i fiskarbacken

Hm… att åka spark är ju farligare än att köra HD! När jag passerat storfiskarens hus kände jag hur fartvinden ven mot bröstet, och var tvungen att dra igen kedjan i jackan… – vilket glid!

Hade kommit längre än så här, men var tvungen att köra hälarna i vägbananan när jag höll på att tappa kontrollen över anordningen som ska föras av gående…

Med Aareavaaraolen i ryggen konstaterar jag att jag inte behöver mäta… virket talar ju sitt eget språk – kådan svettas ut! Hm, hm… med tanke på Bröderna Fredricksons förtjänst, så undertecknade jag en 3:e version när jag kom hem… Bröderna Rautios mätbesked i original… ja, tänk om inte heller de får betalt innan virket körs bort? Stackars bolag, de får nog vända på varenda krona eftersom de är 3 som ska dela på 57 % av värdet?

Ja, solen är märklig… hur kan den komma in från norr när den är i söder? Nå, mobbingoffret har återhämtat sig med den hemmagjorda droppen, och tänkte leva upp till sitt gamla rykte – hoppetackan! Så det finns gott hopp om en sista sommar…

Vilken blir tuff för min gamla tennisarmbåge… hm, flera hundra meter staket att dra på nya stolpar… och släggan är tung! En gallring är inte bara en gallring, när den kommit in i min Herres hage…

2 thoughts on “Wobblade i fiskarbacken”

  1. ja det går åt rätt håll och hoppas verkligen värmen släpper det som ömmar din kropp som annars verkar vara på topp med en gyllene knopp där opp

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *