Nåjdabstinensen kittlar

… någonstans i nervändorna… och jag blir galen! Varför svarar ingen av dem idag… hm, gillar de inte att jag springer på dans? 😉

Är man på ett visst humör, analytiskt, så går det inte att prata med vem som helst… det måste vara en likasinnad som förstår upplägget i ens tankar. Annars blir det så jobbigt, ja ungefär som Ingemar Stenmark en gång uttryckte sig.

I går ringde supernåjden och ville ha mig som chaufför till Gällivare eller Levi, och idag bemödar han sig inte ens att lyfta på luren… suuraakhanse? Professorn är jag inte lika förvånad över, för han har alltid gjort så…

Ja, alla är vi olika, och tur är väl det. Själv ska jag se om lite saffran hjälper.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *