Alltid ego

Tankarna klarnade med kaffet, och i halvleken såg jag hur tackorna stångades… hm, kan kvinnor slåss? Höet sjunger på sista versen, och då är det den som är starkast som äter… eller tyngst… vilket fodermonstertackan förståss är… hon har bra gener, men sen lärde hon sig redan i Kengis att hoppa upp i krubban, hur högt jag än sätter den… och för högt går ju inte, för då når inte Saga att äta… hm, och hon låter tackan stå där vidsträckt och mumsa… märkligt.

En bra flockledare, hon konkurerar inte med sin klunga, hon går egna vägar… och lyckades hitta kryphålet i skogen… väntar på Stora Enso, och har monterat ner stängslet söderut, hm – hallå! Ni får börja komma snart…

Ja, ja, men allt löser ju sig med en ny platsboll på kort sikt, och där ser man hur viktig födan är i en flock. Födan för oss människor idag, kan vara så mycket annat än mat, eftersom tillgången på mat inte är begränsad på samma sätt som när foderhäcken börjar bli tom.

Frågade storfiskaren om han är en “nåjd”, och efter det har han inte svarat… men Dan han belyser nog mitt alter ego… http://sv.wikipedia.org/wiki/Alter_ego … för det är intressant att skriva fastän vi är helt tvärtom.

Nej, nu måste jag gå hämta de goda rostade finska surdegsbröden… och njuta, mmm.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *