En orm på bröstet?

… the gambler lost what he does not have… jag lyssnar och tittar, lyssnar och tittar… mot tittar… har hon en guldig orm på bröstet? http://www.youtube.com/watch?v=hTdhXxxWREo

Men vad kan han ha menat… och vad menar jag med alla mina inlägg? Eller är jag bara bloggberoende? http://sv.wikipedia.org/wiki/Spelberoende

Nej, jag fanns inte med där… och jag skulle nog hellre sätta in mig något dagboksfack, brevväxling eller något sådant… jo, jag var en gång med i Starlets sida för att finna vänner… och fick över 300 svar! Det var kul… men här går det liiiite sämre…

Nå, jag får ju filosofera och utvecklas med kommentarerna… och så når jag ju ut i den extroverta världen också… och får “hemligheter” tillbaka… smaskens! sade bergatrollet och fortsatte att drömma…

Men som allt annat… är även denna föda i betraktarens öga… häpnar av sms och muntliga kommentarer… tolkningar som inte ens skulle komma i drömmar… och vad säger det?

Jo, att monologer kan missförstås! Kommunikation, kommunikation, och åter kommunikation… men, hade hon en orm på bröstet?

… hm, jag borde nog skaffa nya brillor…

http://images.google.com/images?q=glas%C3%B6gonorm&rls=com.microsoft:sv:IE-SearchBox&oe=UTF-8&sourceid=ie7&rlz=1I7GGLL_en&um=1&ie=UTF-8&ei=-4omSvyIIYLW-AbvurHDDw&sa=X&oi=image_result_group&resnum=4&ct=title

WIPS! och så var jag Internetberoende… http://sv.wikipedia.org/wiki/Internetberoende

12 thoughts on “En orm på bröstet?”

  1. …neeeej, fel fel fel… hur kan vi tycka så jäkla olika i allt!?! Bra ska man må på äkta sätt, inget socialt spel… och sen ska man nog inte vara så lättsinnig och skylla sina svagheter på en motpart? 😉

  2. Nej, nej, men ibland måste man acceptera att andra får bestämma så att de mår bra. Det där med att förföras beror på den kvinnliga motparten.

  3. … inte ens över dig själv? … så du är en sån där “opålitlig” karl som lätt låter sig “förföras” av andra… 😉

  4. Förstod och förstod… men det kändes som om du ville bestämma över mig… men kom ihåg, det här är min blogg – och här bestämmer jag! ha ha, skönt.

  5. … och hur kan du vara så säker på det? Talar du bara för dig själv eller? 😉
    Okej… jag tror att vi måste börja från början med varandra. 1. Vad är rätt? 2. Vad vill man uppnå med att göra rätt? 3. Vem eller vad är det som avgör när man uppnått rätt? … och då menar jag generellt, inte arbetsgivare eller domstol eller annat sånt förhållande där vi inte kan diskutera “jämställt” sett ur ett maktperspektiv.

  6. Nu ser du vi förstår varandra, ganska klart eller hur. Men vem jag är, förblir nog en hemlighet.
    När jag då vill lära ut ett nytt ord, så försöker jag förklara vad det ordet betyder med att skriva ut det i texten. Och svaret till sista frågan nedan är, kanske. Fel kan man göra men man lär sig nog inte alltid vad lösningen är och det är mänskligt med tanke på vilken liten del av hjärnan vi använder procentuellt.

  7. … men har du inte förstått, det är ju det som är själva tjusningen! Att lära sig nya ord i vårt vackra språk! … men nu tror jag direkt att jag vet vem du är… och säger, är det inte av felen vi lär oss lösningarna?

  8. Ja, där har du kommit fram till något som alla kan tänka på, man behöver inte leta efter fel dom skall man själv tänka på innan man gör dom. Men vi som tillhör det skrivande skiktet inom arbetarleden behöver nödvändigtvis inte använda fina krångliga ord som man i vanliga fall måste slå upp i en ordbok för att få reda på vad ordet i sig självt betyder, eller hur.

  9. Varför leta fel? Varför inte bara lösningar? Vi har ju ändå alla svaret, när vi vågar gå innåt… Sen är det kanske en språkfråga också, vi är vana att använd vissa typer av ord. Ett enda ord kan också ha jättestor betydelse och avgöra hela innehållet. Förstår man inte ordet eller dess innehållsmening, så förstår man kanske inte inlägget. Men så är det. Även för mig… jo, det blev krångligt 😉

  10. Det där med nya glasögon skulle kanske lösa alla problem om felet beror på det och i så fall vilket fel, är det kanske missförstånd eller ett kommunikationsfel eller vad. Men sms är väl roligt att få oavsett vad som skrivs. Krångla till det i skrift kan man om man vill det eller hur. Men, Du glömde nämligen att ta upp författarens penna för med den skriver man skriften som betraktaren skall försöka förstå och kommentera. Ja, då undrar man var felet finns, hos betraktaren eller författaren eller båda två. Visst blev det krångligt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *